Direkt ur en läckande tunna presenterar vi
Gummimonster & giftgrönt blod sedan 1974
Ett kärleksbrev till världens galnaste lågbudget-filmbolag. Gummimonster, moppar och mer fejkblod än på ett slakthusgolv en fredagkväll. Hollywood hatar dem. Vi älskar dem. Sätt på dig regnrocken, det kommer att skvätta.
Två filmnördar bestämde sig för att strunta blankt i Hollywood och göra film på sitt eget knäppa vis. Ingen budget, inga regler, ingen som sa nej. Resten är en enda lång, kladdig och underbart korkad historia.
Lloyd Kaufman och Michael Herz, polare sen collegetiden, drar igång Troma i New York. Namnet är grekiska för "sår". Passande. Affärsidén: gör filmer ingen annan vågar, för pengar ingen annan har. Spoiler: det funkade.
Innan monstren kom höll fåniga tonårskomedier lamporna tända. Drive-in-publiken skrattade, Troma tjänade en slant och lärde sig trolla fram guld ur småpengar.
Klantskallen Melvin snubblar rakt ner i en tunna giftavfall och reser sig som The Toxic Avenger, en vanställd muskelbjässe med hjärta av guld och mopp av stål. Floppar på bio. Blir sen midnattskung på biograferna. Troma har hittat sin maskot och sin själ.
Class of Nuke ’Em High: tonåringar muterar för att skolan ligger vägg i vägg med ett läckande kärnkraftverk. Radioaktiv puberté och splatter i samma andetag. Formeln är spikad.
Tromeo & Juliet dränker gamle Bill i piercingar och bilkrockar. Manuset? Delvis snickrat av en ung snubbe vid namn James Gunn. Ja, han med Marvels rymdäventyr.
Poultrygeist: en splattermusikal om zombiekycklingar som anfaller en snabbmatshaka byggd på helig mark. Sång! Dans! Inälvor! Kanske den mest Troma-film som gjorts.
En splitterny Toxic Avenger med Peter Dinklage drar in Toxie inför en ny publik. Ett halvsekel senare är Troma världens äldsta oberoende filmbolag som aldrig sålt sin själ. Inte ens för pengar. Särskilt inte för pengar.
En meter nittio ren muskel, en mopp och ett ansikte bara en mamma kan älska. Toxie är hjärtat, hjärnan och den kladdiga själen i hela Troma.
Han var en gång stackars moppkillen Melvin som alla mobbade, tills han damp ner i fel tunna och kom upp som stans snällaste monster. Nu klår han skurkar i Tromaville, New Jersey ("giftdumpningens huvudstad") med moppen i högsta hugg. Han fick egen tecknad lördagsmorgonserie, egna leksaker och till och med en musikal. Inte illa för en kille som luktar sopstation.
Mannen bakom moppen. Tromas president, galjonsfigur, regissör, producent och antagligen lägst betalda anställd sedan 1974. Om Troma vore ett band vore han sångaren som aldrig lämnar scenen.
Han pluggade kinesiska på Yale, delade rum med blivande kompanjonen Michael Herz, och bestämde sig sen för det enda vettiga: att göra gummimonsterfilmer resten av livet.
Kaufman hittade på Toxie, har regisserat en hel drös filmer och dyker upp i små cameoroller lite varstans. Men det kanske coolaste: han är mentorn som gav en massa sedermera kända namn deras första chans. James Gunn skrev Tromeo & Juliet. Trey Parker gjorde sin första film via Troma. Eli Roth praktiserade i lådorna. Troma är filmskolan med sämst lokaler och bäst betyg.
Han skrev till och med hela gör-det-själv-biblarna:
Monstren, hjältarna och de rena galningarna. Original-klotter så länge, men varje ram har en lucka för en riktig bild (droppa in filerna så dyker de upp här).
Moppbärande mutant med guldhjärta. Tromavilles egen superhjälte.
New York-polis besatt av en kabuki-ande. Dödliga ätpinnar ingår.
Moppkillen före tunnan. Alla mobbade honom. Dåligt drag, det.
Gummidräkter, latexblod och latexallt. Tromavilles myllrande best-galleri.
Pärlor ur Tromas katalog. Peka på ett fodral så vänder det sig och visar baksidan. Där en officiell trailer finns sitter en trailer-knapp. Riktig omslagsbild dyker upp så fort du lagt en fil i arkivet, tills dess syns vårt egna klotter.
Moppkillen Melvin badar i giftavfall och blir stans fulaste hjälte. Kärlek, mopp och smält skalle. Filmen som byggde ett helt bolag.
Toxie åker till Japan för att leta pappa och råkar rädda Tromaville på kuppen. Dubbelt så mycket mopp, dubbelt så mycket kaos.
Toxie får en ond tvilling, "Noxie", från en parallell mardrömsversion av Tromaville. Fansens favvo. Sjukast av dem alla.
Skolan ligger vägg i vägg med ett kärnkraftverk. Vad kan gå fel? Allt. Muterade nördar, glödande gräs och tonårshormoner på högvarv.
En trött New York-snut besätts av en urgammal kabuki-ande och blir superhjälte med dödliga ätpinnar. Precis så tokigt som det låter.
"Body-piercing, kinky sex och bilkrockar", enligt Troma själva. Shakespeare hade svimmat. Medskrivet av unge James Gunn.
En blind filmregissör (japp, spelad av Kaufman själv) jagas av en galning mitt i sitt eget kaotiska filmset. Troma gör film om att göra Troma-film.
Trey Parkers allra första film, långt före South Park. Sång, dans och kannibalism i Vilda västern. Släppt av Troma, så klart.
Zombiekycklingar mot snabbmatskedja, byggd på helig mark. En splattermusikal med sång, dans och tarmar. Kanske den mest Troma-filmen som finns.
Efter en jordbävning tar surfargäng över Kaliforniens stränder. En arg mamma vill ha hämnd. Titeln är hela handlingen, egentligen.
Bönder brygger hembränt i en radioaktiv tunna och blir zombies. En av de allra första skräckfilmerna inspelade rakt på video. Charmigt uselt.
Kaufman kryper tillbaka till Tromaville High. Giftig cafeteriamat, muterade glee club-tjejer och en modern Troma-comeback i två delar.
Tomt i den hyllan. Testa en annan genre, din filmnörd.
Rakt från Tromas egen YouTube-kanal. Ingenting laddas förrän du trycker på play, så ingen snokar på dig i förväg. Vi lovar inget om din kväll efteråt.
"Make your own damn movie."
Lloyd Kaufman, medgrundare & evig bråkstake
Hela Tromas existens är egentligen ett enda långt argument: du behöver inte Hollywoods tillåtelse. Du behöver en kamera, ett gäng galna vänner, några hinkar fejkblod och nåt du faktiskt vill säga. I ett halvt sekel har gubbarna bevisat att fantasi och dålig smak klår varenda Hollywood-budget.
Och under allt slem gömmer sig faktiskt riktig samhällskritik mot censur, giriga storbolag och miljöförstöring. Troma är trash, javisst. Men trash med hjärta.
Ingen studio, ingen chef, ingen som säger nej.
Låg budget, hög fantasi. Vem som helst kan göra film.
Bakom fånerierna gömmer sig alltid ett litet stick.
